Ja, nu är jag tillbaka på er skärm, dator eller telefon..
Men jag är riktigt låg, pga många olika saker.. Oroar mej sönder å samman för en anhörig, så jag är riktigt trasig..
Och samtidigt så är jag RIKTIGT SVIN FÖRBANNAD på folk som vetat av detta problem, å dom har valt att INTE SÄGA NÅT TILL MEJ???? Kära ni, det har gällt liv å död???? Hur kan man då sitta å hålla inne med information som hade kunnat hjälpt till för att det skulle gå åt positiva hållet???? Det är för mej en gåta, det finns inge rim å ranson i det beslutet anser jag.... VAR ÄR CIVILKURAGEN HOS ER?????
Kom inte å kalla er min vän efter det här, för besvikelsen jag känner går det inte å lappa...
Om det hade gällt en otrohet eller va faan som helst så kan jag väl förstå att man inte säger nåt, för man inte vill lägga sig i, MEN NÄR DET GÄLLER LIV Å DÖD????
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu med er, för hörrni, det är inte bara EN det gäller... Det är FLERA av mina (sk) vänner... Herregud alltså...?
Nu hade vi ju en JÄVLA TUR att det gick bra, men jag hoppas verkligen att ni har fått er en tankeställare å agerar på ett annat vis en annan gång, som FÖRHOPPNINGSVIS inte gäller oss...
MIN VÄNSKAP HAR MAN BARA OM MAN KAN VARA ÄRLIG Å RAK... I VÅTT Å TORT....
GLÄDJE OCH SORG....
Samtidigt som detta så har jag inte hälsan själv heller, va ju på datortomografi, å tack å lov så visade det inget, dom har kommit fram till kristallsjukan, (som jag har vetat själv) Ska iväg å hämta nå övningar på hc nu idag, sjukskr veckan ut en gång...
Det här har varit sviniga 2 veckor, därför tog jag en paus på fb på nåra dagar, för när jag känner att jag bara vill kräkas på statusraden så tycker inte jag att jag har nånting där å göra.. Jag vill sprida glädje å skratt där, visst kan man ha dåliga dagar, men inte många på rad tycker jag...
Jag reagerar negativt åt många negativa statusar, å då anser jag att jag inte vill göra så själv heller.. Jag är som jag är å det får ni ta vare sig ni vill eller inte, ni har ett val ni åxå...
Va ni åxå måste fatta, är att jag sitter inte här å har nå jävla låssas liv för er, "what you se is what you get"
Många många sitter ju å förskönar sig själv här, varför man gör så kommer jag aldrig å begripa, ni har ju närstående som ser å hör ljuget???? Å som tröttnat på det, å sen sitter å för vidare, för sitt inte å tro att en "anhörig" håller käften bara för dom är just "anhörig" det är dags å vakna för en del tycker jag....
Men men, jag hoppas ni kan leva med å ha det så då, jag kallar er ytliga ynkryggar iaf....
Usch va jag går på nu, men det är för jag känner som jag känner det...
Besvikelse, frustration, lessenhet, otillräcklig, flygförbannad, å jäääääääävligt ensam.....
Så här känner jag idag... Å jag hoppas det släpper snart, för kul är det ju inte precis... :(
Men jag säger tack till er andra, som inte behöver ta åt er av den här skriften...
Ni är bäst...
