Gomorron!

Ja, nu är jag tillbaka på er skärm, dator eller telefon..

Men jag är riktigt låg, pga många olika saker.. Oroar mej sönder å samman för en anhörig, så jag är riktigt trasig..
Och samtidigt så är jag RIKTIGT SVIN FÖRBANNAD på folk som vetat av detta problem, å dom har valt att INTE SÄGA NÅT TILL MEJ???? Kära ni, det har gällt liv å död???? Hur kan man då sitta å hålla inne med information som hade kunnat hjälpt till för att det skulle gå åt positiva hållet???? Det är för mej en gåta, det finns inge rim å ranson i det beslutet anser jag.... VAR ÄR CIVILKURAGEN HOS ER?????
Kom inte å kalla er min vän efter det här, för besvikelsen jag känner går det inte å lappa...
Om det hade gällt en otrohet eller va faan som helst så kan jag väl förstå att man inte säger nåt, för man inte vill lägga sig i, MEN NÄR DET GÄLLER LIV Å DÖD????
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu med er, för hörrni, det är inte bara EN det gäller... Det är FLERA av mina (sk) vänner... Herregud alltså...?
Nu hade vi ju en JÄVLA TUR att det gick bra, men jag hoppas verkligen att ni har fått er en tankeställare å agerar på ett annat vis en annan gång, som FÖRHOPPNINGSVIS inte gäller oss...
MIN VÄNSKAP HAR MAN BARA OM MAN KAN VARA ÄRLIG Å RAK... I VÅTT Å TORT....
GLÄDJE OCH SORG....

Samtidigt som detta så har jag inte hälsan själv heller, va ju på datortomografi, å tack å lov så visade det inget, dom har kommit fram till kristallsjukan, (som jag har vetat själv) Ska iväg å hämta nå övningar på hc nu idag, sjukskr veckan ut en gång...

Det här har varit sviniga 2 veckor, därför tog jag en paus på fb på nåra dagar, för när jag känner att jag bara vill kräkas på statusraden så tycker inte jag att jag har nånting där å göra.. Jag vill sprida glädje å skratt där, visst kan man ha dåliga dagar, men inte många på rad tycker jag...
Jag reagerar negativt åt många negativa statusar, å då anser jag att jag inte vill göra så själv heller.. Jag är som jag är å det får ni ta vare sig ni vill eller inte, ni har ett val ni åxå...
Va ni åxå måste fatta, är att jag sitter inte här å har nå jävla låssas liv för er, "what you se is what you get"
Många många sitter ju å förskönar sig själv här, varför man gör så kommer jag aldrig å begripa, ni har ju närstående som ser å hör ljuget???? Å som tröttnat på det, å sen sitter å för vidare, för sitt inte å tro att en "anhörig" håller käften bara för dom är just "anhörig" det är dags å vakna för en del tycker jag....
Men men, jag hoppas ni kan leva med å ha det så då, jag kallar er ytliga ynkryggar iaf....
Usch va jag går på nu, men det är för jag känner som jag känner det...
Besvikelse, frustration, lessenhet, otillräcklig, flygförbannad, å jäääääääävligt ensam.....

Så här känner jag idag... Å jag hoppas det släpper snart, för kul är det ju inte precis... :(

Men jag säger tack till er andra, som inte behöver ta åt er av den här skriften...
Ni är bäst...

Arg/Lessen/Frustrerad..

Nu sjönk mitt mod igen, när jag läser om ungdomar som drogar..

Åhh, jag vet inte hur jag ska lägga fram det här så det blir rätt.. 

Snälla snälla ni som håller på med det här skiten, att ni vågar!! Ni riskerar era liv varje gång, att ni kan tycka att det är värt det, kommer jag aldrig förstå..

Mår ni dåligt så be om hjälp för Guds skull, för det finns hjälp å få, bara man ber om det, sluta å va så jävla stolt..

HALLO, DET ÄR INTE COOLT LÄNGRE.. 

Nätdroger är livsfarliga, (för er som inte vet det), tar dom 2 droppar av det kemiska så funkar det, men tar dom 3 droppar så dör dom :((( 

ALLTSÅ FATTA..

Vi i deras omgivning måste reagera, OCH AGERA när vi vet om något i våran omgivning.. 

Vi måste lyssna på dom här ungdomarna vad som fattas dom, dom måste få känna att folk lyssnar på deras historia, å att vi i omgivningen gör det vi kan för å hjälpa.. 

VI MÅSTE HELT ENKELT VISA ATT VI BRYR OSS...

Människor som INTE gör det anser jag har hjälpt till att försämra deras tillstånd, å ni ska INTE bli förvånad när den värsta olyckan kommer, för det vet ni ju att den gör.. 

Det är bara en tidsfråga..

Ni måste lägga era egna känslor åt sidan å öppna ögonen å se vad den individen behöver, å jag lovar, det är inte kul alltså, men MAN MÅSTE.. Ge inte upp bara för ni inte vet vad å hur ni ska göra, det finns hjälp för oss åxå,  vi måste åxå våga å orka be om hjälp.. 

Jag har tex haft otroligt bra kontakt med polisen, (FÖRUT) å dom har hjälpt mej mycke när jag stod som mest vilsen.. 

Det krävs nån utifrån som måste tala om för oss vad å hur vi ska göra i våran situation.. 

Alltså, man sätter inte polisen på dom (anmäler) bara för att man ringer dit, ni behöver inte uppge namnen på dom det gäller, polisen har en bred kunskap om det här, å kan ge er råd å hjälp hur ni ska göra i eran situation.. 

Dom är jätteduktig..

Dom är ute å ser allt skit, å dom vet vad som krävs, jag ringde dit jättemånga gånger, å fick prata av mej å få råd om vad som krävdes.. 

NEJ ALLA NI SOM TROR JAG SATTE DIT ER.. JAG GJORDE INTE DET.. 

JAG RINGDE ENBART DIT ANG MIN SITUATION MED MIN EGNA BRÅKSTAKE.. 

DET SKA NI VETA..

Sen att det va nåra fler som hamnade i kläm kan inte hjälpas, min son har en mamma som går i döden för honom, så är det bara.. 

JAG ÅNGRAR INGENTING!!! 

NI SOM ÄR ANHÖRIG TILL DOM HÄR VILSNA SJÄLARNA, AGERA NUUUUUU..

INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!

Mitt livs Novell :)

Hädanefter kommer jag å skriva mina lite längre inlägg här inne, så den som vill vet mera om mej än vad jag skriver på fb får hänga med hittnes..

Tidig morron, å efter 2 koppar kaffe så kommer energin springandes, men den här tiden kan man ju inte göra nå, grannarna skulle avliva mej då.. 

Önskar jag fick bo i hus, å göra som jag vill..

Skulle villa äga ett Snickeri, en Verkstad, en restaurang, å en stuga i fjällen :) Det vore min dröm det :) 

Älskar å hålla på pygla med olika saker, uppfinna egna lösningar på problem, kunna testa dom å inse att, faan, det gick inte :) Men tanken va iaf bra :) 

Kunna ha verktyg för att testa allt joll jag kommer på, hahaha, där har du ju mitt handikapp, 

jag äger ingenting, förutom en massa ideer..

Men från det ena till det andra, ser ni va vackert? :-O Herregud, man blir stum.. 

Där skulle jag villa gå med Tindra å bara vara i hösten, jag älskar den svala luften, jag kan andas..

Men just den här bilden behöver man nog inte leta så långt efter här i Voxnadalen, den kan finnas runt knuten :) 

Å med mina kilon som rasar så känner jag suget mer å mer att villa ut å leta efter det fina i naturen, ut å röra på mej, (ut å ramla kull) skulle Erica sagt om hon hörde mej nu :) 

Jamen "so what" huvesaken man inte gör illa sig när jag stupar som jag gör :)

För tillfället så säger jag "Tjing" 

Ha en bra dag allehop... 

Stor Kram.. 

Min 5.2a..
För det första så vill jag bara säga att, ni som är kräsen ska inte läsa det här, för 5.2an har en bieffekt på mej som inte är så trevlig.. Men det som hände idag va så jävla rolä så jag måste berätta.. :)

För det första så har jag en ätdag idag, å då längtar jag så himla mycke efter frullen så jag håller på dör, jag har ju inte ätit något alls sen kl "före 18,00" kvällen före..
Så i morse va det likadant, frukosten kom äntligen, å mina 2 lingongrova va så fruktansvärt goda så jag råkade såklart äta lite för fort så jag fick ont i magen, men som tur var så gav det med sig ganska på en gång, men nöjd å glad å tillfreds i magen va jag iaf sen, å man mår så bra :)
En halvtimme senare fick jag springa på toaletten, allt jag åt kom ut, "tror jag då" ;) ur den nedre delen..
Men ja ja, det är väl inte hela världen, känns nästan bra det å, man blir ju inte lika spännd då :)
Va inge hungrig alls fram till lunch, men man längtar ju ändå tills dess, för man är sugen ändå, bara att lixom få äta :) Mums..
Lunchen bestod av frukostkorv med hackad gurka å paprika i, å hemgjord mos, av Gästis idag.. MÄÄÄÄÄÄÄNNNNN va gött :) Lite senap å ketchup å kryddor å sallad med så vart det ju rena Gourme middan ;) Hahaha.. Jamen det kändes så :)

Allt fick stanna kvar i magen, (trodde jag då)..
Kl 1500 skulle jag byta av Erica på måleriet, å jag va så duktig så jag tillåmed gick å pinka först, för ställer man sig där inne så blir man där, det är absolut inte bara å springa iväg på toa om man behöver, där måste det passas, plockas å hängas på..
Så fort Erica hade lämnat mej så kände jag nå konstigt i magen, (hör till saken åxå att Linda hade slutat tidigare ändå för hon skulle till frissan)
Å jag vart nervös, MEN VA I HELVETE TÄNKTE JAG.. SKA JAG FÅ ETT ANFALL JUST NU???? NÄR JAG ABSOLUT INTE FÅR/KAN LÄMNA STÄLLET!!!!!
Jag skyndade mej å hängde på delarna som skulle målas så långt på banan jag kunna, å sen fick jag remma iväg, å det va så nära att jag gjorde på mej så jag sprang å knep med skinkorna :)))
Sprang förbi en annan jobbkompis, å jag hade kunnat bett henne springa dit å passa, men hade jag överhuvudtaget försökt säga nåt då så hade jag skitit på mej.. Lika bra jag höll käft...
skyndade mej å gjorde STORA A, å halvsprang tebax till måleriet, PJUHH, det hade gått bra :)
MEN ÄRE INTE TYPISKT SÅ SÄG????
Lika nu när jag kom hem, åt en näve polly, å en timme senare en, (sorry 2) mackor, satte mej till rätta i soffan framför tvn, Å FICK KASTA AV MEJ FILTEN Å SPRINGA NER FÖR TRAPPAN PÅ TOA..!
RRRRRRRRRRRRR lät det i trappen för det gick så fort :))) HAHAHAHA...
Hade jag tyllat in mej riktigt ordentligt i filten så hade jag inte hunnit :)))

Det här är ett dilemma med 5.2an, lika blev det igår när jag bara drack hela dagen, fick springa som en Idiot då åxå... Att jag har klarat mej från en olycka är ett under...
Men jag tänker att, magen håller på att ställa in sig på det här livet, tror jag iaf, hoppas för fasen att det blir bättre, för jag är beredd å ta ombyte med mej på jobbet som det är nu :))) Lika bra dä... Hahaha..
Ha det!! ;)

Jamen då sätter vi oss å skriver lite då eftersom jag är uppe så tidigt..
Har gått igenom fb å läst alla nyheter på sajterna :)

Det är så skönt å sitta å bara fundera på allt möjligt den här tiden på dygnet, (nästan) alla i Byn sover, utom en Idiot som gick å skrek könsord utanför här kl 04 så jag vaknade =/
Än så länge ser det ut som det blir en solig å fin dag idag åxå, klarblå himmel å solen stiger upp i detta nu..

Jag skulle verkligen villa flytta utomlands, där det är sommar längre än 3-4 månader om året..
Faan att man ska vara så feg å inte våga göra nånting ensam, jag vill verkligen ha nån med mej, nån som man kan prata med, lixom bolla med om det dyker upp problem eller så..
Det behöver absolut inte vara en karl, det är inte så jag menar, bara man är vänner, så det går lika bra med ett "kvinntimmer"
Å jag skulle verkligen göra det..
Jag menar, Edsbyn står ju kvar om det inte skulle funka, men då har jag iaf försökt..
Jag vill verkligen ut å se nå annat än bara byn jag åxå, jag är ju för fan tragisk :(
Längtar verkligen ut... :(

Nu tog det slut på ord..
Å jag är hungrig..
Hejdå..

Häj!! 

Det här har varit en semester som inte går av för hackor :)

Vilken tur jag hade som flyttade hit :) 

Helt suveränt med folk runt omk mig som jag kan umgås med på MINA villkor, som accepterar mej som jag är, (verkar det som iaf ) :) Hahaha... Jodå, det gör dom..

Jag trodde jag skulle bli lika ensam här som jag va på Bäckstigen, för det är jobbigt att vara ensam mitt i smeten, ist för vara ensam ute i skogen.. 

Å den här ensamheten har jag ju valt själv, för jag va tvungen, när jag hade deppen, å då blev resultatet så.. 

Jag är nu 47 år, å nu har jag accepterat att jag är en ensamvarg, men det känns ändå kanonbra att jag kan umgås med folk, när jag vill, å OM jag vill.. 

Dom bra dagarna är nu fler än dom dåliga :) 

Jag måste åxå hylla mina barn, mina vuxna barn.. Vilka gofisar dom är, vart vore jag utan dom, hujedamej, det törs jag inte ens tänka på..

Erica.. Den snällaste tjejen som finns, man kan inte tro att det är sant att hon kommer av mej, ;) Hahaha..

Så otroligt vacker å försynt.. Trevlig så det förslår.. Å omtänksam djupt in i hjärtat...

Johan.. Den tystlåtna, vackra, ljushåriga, brunögda svärmorsdrömmen :) Joo, för det vet jag att han en gång kommer att bli, snäll i djupet av sitt hjärta, å den grabben e inte dum ska jag tala om, intelligens på hög nivå..

Jag är inte ens allmänbildad brevid honom.. 

Mina underbara ungar, tack för att jag fick bli mamma till er <3 p="">

Nu har jag en vecka å en dag kvar på semestern, å jävlar va energi jag har tankat, känns otroligt bra inför den kommande hösten å mörkret, det är så här en semester ska vara..

Men än är den inte slut, å det är bara jag som kan se till att det blir kanon sista veckan åxå :)

Dom säger att livet börjar vid 40?? Men jag tycker det börjar vid 47 ja ;) 

Åtmindstone för mej :) 

Tjing på er, så hörs vi när vi hörs <3 nbsp="" p="">

Sätter mej till rätta, måste skriva om det här..
Jag har många vänner nu som inte mår så bra, å den här historian är väl mest till er, men det är bra för andra å läsa åxå..
För 11 år sen så fick jag en svår Depression (kan inte stava till det där ordet) men det får ni ta..
På mitt sjukintyg så stog det "Suicide benägen" å myndigheterna man har å göra med började kolla upp om jag va i stånd för att ta hand om mina barn till å med.. Men jag övertygade dom att, "det va ju endast därför jag va på benen" så jag fick behålla dom iaf...
Men kom ihåg mina vänner, jag förstår folk som inte orkar vara med längre, som väljer att avsluta sitt liv, för man tycker att man är ensammast i världen.. "Ni säger" - Jag finns här, hör av dig om du orkar, eller, ska vi ta en fika??
Snälla ni, vi vet att ni finns där för oss, å höra av oss, är det sista ni får, för man orkar inte ens med sig själv, å fika???? Aldrig i livet...
Å detta gör vi inte för att vara stygg på er, utan för att överleva själv..
Jag orkade inte ens ringa hc för en tid till läkarn, det gjorde en soc tant åt mej, sen orkade jag inte gå dit, utan hon fick hämta mej å följa med mej..
Min ekonomi rasade pga av att jag rasade ihop på jobbet å absolut inte orkade ta mej dit igen, finns inga planer i världen att jag skulle ha orkat..
Jag skulle kunna skriva så mycke mera detaljer, men då blir bloggen så lång, så det här blir bara fakta..

För att jag skulle komma tillbaka till livet igen så innebar det mycke jobbiga val, å det jobbigaste valet va att ta avstånd från sånt som drog ner mej psykiskt, dvs, vänner som själv inte mådde nå bra..
Jag är en HSP människa, "High Sencitive Person" som känner av minsta sinnes stämning hos folk, å lägger det på mej, å jag blir förtvivlad när jag inte kan hjälpa, dvs, jag sjunker själv..

Fy, det här är jobbigt å skriva om nu tillåmed :(
Men jag vill ju att ni ska "FÖRSÖKA" förstå..
Jag bryr mej om er så otroligt mycket, men jag kan inte vara där för er, jag klarar inte det, för då sjunker jag ner i botten själv, det kan uppfattas som egoistiskt, men det är inte menat så, jag klarar det bara inte...
Innerst innne blöder mitt hjärta för er, å jag gråter ibland när jag läser era statusar hur ni mår, men jag kan inte finns hos er, för jag måste tänka på mej själv i första hand..

Har man en gång varit så djupt ner i livet som jag va, så blir man inte den man va förr, det här med depression hänger kvar resten av livet, i en mycke mindra dos såklart, men det finns där, å puffar på, knackar på ibland, bara för att göra sig påminnd att, livet är inte "guld å gröna skogar"
Jag har blivit en allvarligare människa, den där Clownen har försvunnit..
Det innebar åxå för mej att jag va tvungen bli en sån som, säger vad jag tycker å tänker, på gott å ont, men när jag får säga vad jag tycker om ALLT, så mår jag bättre i mej själv..
Jag kan inte gå omk å låtsas för folk att jag är nån annan, å fy, va jag har fått lida för det.. :(
Men i MITT hjärta, så mår jag bra, Å DET ÄR DET VIKTIGASTE...
Så... Har jag blivit en egoist????? Ja... Kanske det...
MEN JAG HAR ISF BLIVIT DET FÖR ATT ÖVERLEVA SJÄLV!!!!

Så förlåt till er vänner som inte mår så bra, att jag inte orkar finnas där för er, jag vill, men jag kan inte...

Nu skickar jag en förstående lugnande kram till er som inte mår så bra först å främst..
Sen till er andra åxå såklart, för jag orkar inte skriva mer om det här, för nu är denna dag förstörd..
Så känslig är jag..

Eran Anneli.. <3 p="">