fredag 9 september 2011

Män nu nä:)Vare längesen jag skrev nå...
Ska försöka plita ihop nå nu da, det har ju hänt en del sen sist...

Jaa, vart ska ja börja da??
sitter i ett kalt å kallt rum, Allting är ju nerpackat sen en vecka tebax, då jag trodde jag skulle få flytta...
Men en missuppfattning gjorde att det blev uppskjutet en månad, så, då får jag bo i det här eländet nu..
Skulle ha kryddor på mosen när jag kom hem fr jobbet idag, i 7de kartongen hitta jag dom... Hahaha...
Men jag ser framåt nu, inte bakåt som jag har gjort tidigare, vad har jag gjort för fel?? Hur hade jag kunna undvikit det?? Varför gjorde jag så å varför gjorde jag si??
Dom tankarna försöker jag tränga undan nu å se framåt, på en ny tid, en ny era i mitt liv... Å det här tänker jag vårda omsorgsfullt...
Det kommer å ta en liten tid å vänja sig vid allt, men med vintern framför mej så ska jag nog få tid å fundera ut hur jag vill ha det framåt...
Allting ligger ju i mina händer nu, å det kommer inte å slippra mellan nånting...
För första gången på väldigt länge så känner jag lite glädje när jag ser framåt, trots att jag är ensam, men det e ju åxå en sak jag måste finna mej i, komma dit där jag känner att, jag kanske är gjord för att leva ensam.. Vem vet, det kanske är så...
Det va då väldigt längesen jag kände att nån kanske va lite intresserad iaf...
Men jag är glad ändå, jag har fått mina fina barn, å jag ska snart bo i hus, jag har ett bra jobb, hund å katt, å mat på bordet, så varför ska man klaga, det är så lätt å bli blind på såna saker när man har det framför sig varje dag...
Bestämmer mej from nu att jag ska bli mera tacksam för det jag har...

Det här kommer å bli bra.. Kämpigt, men bra...

Fredagkväll, är uttråkad som fasen, örsker inte packa nå just nu, har en förkylning som jävlas, inte så hemskt snuvig, men hostar å har rejält ont i kroppen...
I morrn ska jag ut i skogen iaf, plocka bär tänkte vi, jag å Erica såklart:) Tar mä hundarna så dom får lite frihet åxå.. Men vi får nog passa dom så det inte kommer nån Björn... För dit ska vi, mitt i Björnskogen...
Tarå mä mä kniv ja iaf, huvva...
Å det skulle faan inte förvona mej ett dugg om vi råker på nån....

Tycker jag ä lite trökig ja nu, men man lärer va de ibland å, allt e inte roligt här i livet...
Skriver mer om huset, livet å lite till snart:)
Ska inte va tyst så länge nu...
Ha det bra så länge...
Kramen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar