Men varför känner jag mej så här irriterad?? :( Reagerar negativt på nästan allting, inge kul alls, tror hela tiden att folk har baktankar med allt dom säger å allt dom gör.. Va faan äre frågan om?? Känner mej illa omtyckt överallt, å det gör ju att jag signalerar ut negativt åxå.. Jag har stora problem med mej själv nu :(

Blir bara skit av alltig jag gör, så det jag gör, tror jag är fel, HELA TIDEN, börjat få dumma tankar om 

"det är nog nå fel på mej" !!

Har djupa tankar om hur jag BORDE VARA å inte ska vara.. Å jag kan inte uppfylla dom kraven på mej själv, å då blir jag besviken på mej själv, å då ser folk att jag inte mår bra, åsså mår inte dom bra heller :(

POKERFACE, VAD ÄR DET???

Boven i dramat är mest min ekonomi, jag kommer inte ur den här skiten jag är i nångång, jag blir faan vansinnig snart.. Måste avbeställa mina kläder jag så stort beställde, bättre jag handlar nåntng som gynnar både mej å Johan istället för bara mej själv.. Om jag nu måste handla nåt.. Vi kan ju klara oss i 2-3 veckor längre om jag struntar i allt..

Bara den KÄNSLAN är trökig, men ETT MÅSTE.. Å JAG HATAR ALLA MÅSTEN...

Jag får gå i tennis skor å huvtröja i vinter, det är bara så.. Klokheten kommer sakta på mej..

Så nu vet ni hur jag känner om ni tycker mina statusar är lite bitchig emellanåt, jag blir bara så jävla less...

Ja jag vet att jag har mycke å vara glad å lycklig över, å ska egentligen inte gnälla, men det är så här jag känner, å då får i veta det åxå.. Jag kan inte sitta å låtsas att allt är bra, för det är det inte.. 

Jag vill så himla mycket, men kan inte för ekonomin hindrar mej, å den känslan gör mej tamefaan vansinnig.. Å det är inge STORA grejer jag vill, små små ögonblick bara som gör mej glad, men INGENTING funkar..

Tex, när jag möter nån på byn, som jag känner så ler man ju självklart, men jag får då känslan att, men stackars "den" som va tvungen stanna några sekunder å prata med mej, jag tror att dom inte vill det egentligen, å den känslan gör ju att jag åxå tycker det är jobbigt att stanna å prata med folk, men det är ju egentligen det bästa jag vet, det är mina egna tankar det är fel på :(

Va faan????????

Jaa, jag har jobb, å mamma hjälpte mej med en stoooor summa en gång, å jag trodde det skulle räcka, men det gjorde det inte, jag hade över hälften kvar sen när jag redde ut allt..

7000 spänn tar krf på mej varje månad, å det har dom gjort sen jag fick fast jobb, så nu kanske ni förstår att jag börjar bli måttligt less på detta.. Köper jag 1-2 pizzor en månad så är allt förstört.. Om jag nu hade nåt å förstöra...? Tvi Tvi Tvi... 

Men bara för jag berättar det här så har inte ni nån rätt alls å döma mej för mina val, vill jag tatuera mej så gör jag det, mina pengar räcker iaf inte till nånting.. 

Tänk hur ekonomin kan påverka människor, det är hemskt skrämmande ska jag säga.. 

Jag skiter i allt nu, så trött så jag håller på spyr.. Det är inte meningen att jag ska ha ett bekymmersfritt liv, jag har skiten i generna, mina närmaste vet vad jag snackar om..

HÄR ÄR MITT LIV..... UTAN LÖGNER Å FALSKHET..... 

Här har ni nåt å prata skit om, gör det då, det bjur jag på.. Sitt å tänk, 

"men hur kan hon sitta å skriva om det där" 

LIKE I CARE!!!!!!

Jag älskar ärliga människor, å jag försöker bara älska mej själv... MEN DET GÅR INTE SÅ BRA :( 

Nu när jag lägger ut det här så kommer jag å ha ångest ändå, ångest för mina barn ska skämmas för mej, för jag bara är brutalt ärlig.. Men dom får väl skälla på mej då, jag måste ju göra vad jag tycker är rätt för "MEJ" 

Å ÄRLIGT TALAT, SÅ HADE DET KUNNA VARIT VÄRRE Å.. ELLER HUR.. TÄNK EFTER..

Ber er igen, kommentera ingenting ute på fb, gör det här inne isåfall, om det är nåt..

Jag är bara en människa som försöker leva som alla andra, det är bara det att, jag packade min ryggsäck så jävla tung är jag va ung... :(

Nu jävligt jobbig å packa upp :(